Försöka, försöka och försöka igen duger gott, det är när jaget förlåter sig självt sina egna felsteg som jaget kan förlåta andra deras felsteg. det är förstås inte lätt och jaget får ta ett steg i taget. det är litet som att dansa, två steg framåt och ett bakåt. älska sig själv kan jaget än bättre ju bättre självförtroende jaget får av att ge sig in på okänd och om möjligt farlig mark och märka hur bra det går, ett steg i taget lär jaget känna sig själv och genom umgänge även andra. träna på att vara social och rättvis efter förmåga, jämlik efter förmåga -duktig efter förmåga-, klampa i klaveret ibland, skratta åt det, bjuda på sig själv och gå vidare igen, öva, öva och öva igen hela livet igenom, allt mer tycka om sig själv trots fel och brister, allt mer tycka om andra, trots fel och brister, träna på att vara ödmjuk, älska sig själv alltmera och så kommer många, många på jagets hemlighet och börjar själva bli lika underbara människor.
sen kan jaget gå och fiska och stå och svara över att draget fastnade i tummen, över att andra får minsann fisk, över att när fisken väl nappar så är det fel sort, den är för liten eller för stor, för slemmig, för svårfångad och herre jesus är väl int i närheten och hör det här? fast om han ändå skulle vara det är han välkommen hem klockan fem för då står maten på bordet och inte en minut senare än så skall alla vara bänkade för annars j---r...