Ett vitt rum. Färger att pensla på. Timmar att fördriva i tystnad och ensamma tankar.

Att vända sig om och se en ängel, kontrast till det vita.
Mjukt hår, så levande i solljuset.
Och han kan inte låta bli att stirra.

Han känner sig så skamsen på stegen då han ser honom sätta sig på huk,
och en bit av solbränd rygg visas under den tajta tröjan.

En droppe färg från den stillade penseln, får mannen att titta upp,
och stryka luggen ur pannan,
ett leendet leker i hans mungipor.

Det svindlar uppe på stegen, det vackraste han sett.

Mannen sträcker sig efter en pensel,
och kastar lekfullt iväg glittrande droppar i rött.

Han besvara leendet från sin höjd, och låter ett par egna droppar falla,
låter de busigt lämna röda avtryck på mannens tröja.

Ett skratt och de invanda rörelserna drunknar i lekens hetta,
Rummet blir deras enda behövliga värld,
medans ilande vita väggar täcks med färg av plötslig förälskelse.