Jag tittar ut, suckar och böjer huvudet bakåt. Jag tänkte på dig imorse, jag ville tillochmed gråta en smula.

Snön ligger kvar på gräsmattan
Påminner om hösten, den senaste, då du ville få mig att falla. Så du kunde få ta emot mig. För du ville känna min tyngd.

Påminner mig om sommaren, den senaste, då du vände dig om och kollade med oroade ögon på mina hackande tänder. Hur du tog mig till bastun, sa med ett tveksamt leende att vi borde få det riktigt varmt här inne, tills de andra kommer.

Påminner om när du lärde mig koka spaghetti, på rätt sätt. Du ringde och väckte mig på morgonen. Du pratade långsamt, för jag lät stressad.

Påminner mig om hur du är idag, hur du tittar längst korridorens långa väggar, hur du lämnar bordet snabbt. Allt för att jag gav det som var ämnat till dig, till någon annan.

Någon annan som inte visste värdet i att uppskatta det. Som var glad att ha mig, men var mer kär i kärleken.

Och nu ser jag ut, vinklar huvudet för att få syn på bron, det ligger snö på den också, sopor i plastpåsar. Hur får man tillbaka dig?