Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Detta är en novell, som vanligt är i de flesta av mina noveller, så är poeten och personen i brevfilmen två helt skilda personer.


Jag, en blottare







Först går jag in på banken och fram till kassan, sedan gräver jag i fickan efter plånboken och tar på begäran fram mitt idkort. Då kan hon se mig i hela min nakna skönhet.

Jag går in på apoteket, tar en kölapp och när det är min tur visar jag upp för expediten ett gult papper där det står vad jag är drogberoende av, för henne är det sedan bara att fråga mig in på bara skinnet om det är första gången för mig och om jag därför behöver ytterligare information. Jag har förstås sedan länge tvingats äta medicinen mot pollenallergi och nöjer mig med att skaka på huvudet som en riktig rocker.

Jag cyklar ner till stranden och brer ut en filt samt ställer ifrån mig cykelkorgen på denna. Cykeln har jag lagt i gräset en bit ifrån mig. Ty även en tjänare förtjänar sin rättmätiga vila. Sedan tar jag av mig skidmasken och blottar för alla att se mitt yttre anlete. Det inre sparar jag till de närmaste av familj och vänner.




Prosa (Novell) av lodjuret/seglare VIP
Läst 500 gånger och applåderad av 6 personer
Publicerad 2008-04-24 00:13



Bookmark and Share


  katt.inc
Tänkvärd och rolig och ibland känns det som om man vill gömma sig för all övervakning i samhället, kanske ska pröva med en rånarluva.
2008-04-24

  Gunwale VIP
Ja, ibland slår mig tanken att vi går omkring så blottade: nakna ansikten! Fast jag aldrig burit vare sig slöja, dok, flor, rånarluva eller burka kan jag känna så!
2008-04-24

  Michaela Dutius
En annorlunda text - väl skriven - som ger associationer och tankar.
2008-04-24

    *Zenobia*
man ska spara det bästa till sist....förlåt...värsta ska det vara...
2008-04-24
  > Nästa text
< Föregående

lodjuret/seglare
lodjuret/seglare VIP