Jag hatar när allt är såhär, när man ser sina riktiga vänner. Dom som inte sviker, dom som inte förstör. Dom som alltid står vid din sida, vad du än gör.

För jag vill juh inte, vill inte se, vill inte höra, vill inte känna hur det är att bli sviken, som att bli lämnad på botten av viken.

Jag vill inte veta vilka som är mina riktiga vänner, jag vill juh veta att det är du, dig jag trode jag kunde lita på och inte dom andra som jag trode bara var svikare.

Jag vill juh känna att DU är en riktig vän, en som inte sviker, en som inte lämnar en ensam, när man träffar nån annan.

Jag ville inte höra, inte se, intee känna känslan av att bli lämnar och sviken, inte av dig. Av andra gjorde det inget, men av dig. Min bästa vän?