Svänger av
den stora
vägen och
in mot våran
idylliska
bruksort....

där borta efter
vägen ser jag
MANNEN,
han
har svårt att
gå, han
vinglar hit
och dit....
och slinger nästan
omkull...

jag kommer
närmare och
ögonen är
alldeles stirriga

jag saktar ner
farten ännu mer....
han klarar sig
utan att ramla...

men tankarna jag
genast får....
är

hur ska han kunna
ta sig över vägen
för att gå till
matstället där
han brukar äta....

häromdagen
satt han på
en bänk
utanför huset
med ölburken
och drack....

jag ser på honom
hur hela
han har ändrats...

utför....

utför...

utför....

det hela tiden
går....
undra hur
länge till
han har kvar....
kroppen
orkar ej hur länge
som helst....

man skulle
vilja ge
en hjälpande
hand....
men det är bara
MANNEN själv
som måste
förstå....
att han dåligt må...

jag brukar tänka
på vad alkoholen
gör....
den livet förstör....

080507