Den fullkomligt osjälviska gärningen,
Den utan egen vinning
Den utan krav och förväntan
Den vackra
Den till evig ouppskattning dömda

Flingan som kväva växt och liv
Som täcker det sköna
Som gömmer den grönskande världen
Som sänder kyla
Som tar värme

Vars sanna uppgift, är att smälta
Att ge grund för grönskande liv
Att aldrig sitt verk få se
Att bara va tung och i vägen
Att finnas för spott och spe

När liv sin väg fram sakta bryter
Och den sista flingan så dör bort
När solen värmer och drivor tryter
Vem tänker på flingan, ens kort?
Vem ställer sig villig och byter?

Så är ändå vackrast av allt
Att osjälviskt göra vad rätt är
Så gå utan förmaning, gör aldrig halt!
Låt detta i livet bli ditt sanna begär !