Ett dött spel
inget mer
inget mindre
än så.

Där spelarna är jag och du
spelpjäserna är våra känslor
och spelplanen är vårat liv.

Vi flyttar runt på den groteska brickan
med våra svarta pjäser
och slår varandra på fingrarna
så fort någon av oss
hamnar på den monopol liknande rutan, Gå.

För ingen av oss tillåter den andra att gå vidare.
Vi sitter mer fast vid varandra än två siamesiska tvillingar
och vårat känslokalla hat,
återspeglas i varandras handlingar.

På den vidrigt äckliga spelplanen
sveper våra onda gärningar
bort våra svarta, korpliknande spelpjäser
så de enda som finns kvar
är hatet, mörkret, spelplanen,
och vi själva.