Det låg inga ostron på fatet
när du kysste mig farväl

men osten, kexen och druvorna låg kvar

kyssen brinner ännu fast i mitt minne

men trots att tåget har gått
för den kärlek du tyckte dig ge mig

såg du inte stormen som var i annalkande
jag upplevde heller aldrig lugnet
bara lögnerna, sveken

de ständigt nedrullade strumporna
de ständigt till hälften urdruckna vinglasen
på ena sidan av sängen

att lägga till hälften nedbrunna stumpar
av ljus i min kavajs fickor
kändes som en sorts budskap
ifrån dig utan förklaring

om de ändå brunnit
hade jag kunnat förstå dig
men kyssarna har jag ändå kvar
som brännande minnen på tungan