Egentligen var det av en slump jag råkade på dig.
Jag snubblade runt i mina tankar och plötsligt var du där.

Du var verkligen inte i tid, inte på rätt plats eller ens rätt person.
Men du visade mig något jag inte visste jag behövde.

Som en nyfunnen drog svävade jag runt på glädjemoln,
utan krav och ansvar, enbart för stunden i sekunden.

Jag var fast i ruset som gjorde mig mer av mig.
Som en nybliven vuxen men ändå ett barnsligt barn.

Sedan snubblade jag till i mina tankar och råkade på något annat.
Du förlorades i mörkret och smutsen, en leksak förbrukad.

Tiden har vridit sig och i mitt eget mörker och i min egen smuts,
har jag äntligen snubblat till igen och än en gång funnit dig.