Jag klarar inte
Att skriva ner smärtan
Att få den att lämna mig
Jag trodde det skulle bli bättre

Men inget gör mig glad
Medicinen gör mig trött
Illamående och yr
Och jag vill bara sova

Sova bort smärtan
Så jag inte behöver ta
Ansvaret för mitt liv
Som egentligen är obefintligt

Ansvaret att sluta skära mig
Som jag inte kan ta själv
För det är min älskade drog
Som jag inte är redo att ge upp

Jag är så ensam
Ingen kommer tillräckligt nära
Och inget skänker större tröst
Än rakbladet mot min hud

Du sa;
Men du kommer ju inte vilja se ut sådär
I framtiden
Och jag kunde inte tänka på annat
Än att det nog inte finns en
Framtid för mig