Söndag morgon
och frukosten
är avklarad....

fönstret står
öppet för att
få in luft....

likaså balkongdörren
står öppen
det blir korsdrag...
jag fryser....
och på grund av
allt pollen jag
nyser....

min vän
och jag bestämmer
oss för att
på eftermiddagen
ta en tur i
vårat underbara
landskap Dalarna....

till en plats
jag aldrig besökt...

vi åker några mil...
i vår bil...

till en plats
så underbart
vackert belägen....

här finns ett
högt rött torn
med vår
nationalsymbol
vajande i den
friska junivinden...
som verkligen
känns mot kinden...

och rufsar om
en flickas långa
hår....
där hon med
en blombukett
av ängsblommor
håller i sin hand
då hon går...

uppför tornets
trappor går vi,
vid en dörr stannar
vi för att gå ut...
det räcker för mig...

jag står här
och njuter av
den milsvida utsikten
med en långbrygga
i sjön Siljan,
båtar som seglar
i den ljumma vinden....,
måsar och svalor
som flyger förbi....
det är ju så
vackert säger
vi....

jag tänker på
skylten på namnet
som stod här

VIDABLICK....

nu förstår jag
dess betydelse...

det är för att
man med sin
blick kan se
sig vida omkring....

VIDABLICK...

med blånande berg
vid horisonten, Siljans
underbara vatten
och en fikastund
i skuggan, detta
är verkligen
något som hos
mig denna söndag
eftermiddag jag
är så glad att jag
fick....

080608