Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Du är du är du är knark

Första gången vi träffades letade vi
efter platser att gräva massgravar
i sommarnatten, du dyrkade mig du
älskade mig du kröp vid mina fötter
Du höll mig hårt och jag
släppte taget puttade dig ut för stupet
Aldrig mer sa jag
Aldrig mer



Och jag vet inte hur du lyckades
Vet inte hur du lyckades fånga mig
snärja mig göra mig så förälskad
Den här gången var det jag som släppte allt
Du gjorde mig besatt och
jag föll för dig
Jag föll men du fångade mig aldrig
Nu minns jag inte ens ditt ansikte
Minns inte varför jag älskade dig



Skulle göra allt för att få tillbaka
våra sommarnätter skulle göra allt för att
få dem ogjorda skulle göra allt
för att du skulle bli min igen och allt
för att jag aldrig skulle ha träffat dig



Sista gången jag träffade dig sa du aldrig hejdå
du sa Vi ses snart, men din blick
sa något helt annat
du brukade dyrka mig men nu
var jag inte värd att stanna för
Du lärde mig hur snabbt
en människas värde kan ändras
Du packade dina väskor tog med alla dina saker du
reste härifrån och tog med en bit av mig
som jag aldrig kommer att få tillbaka




Fri vers av Elegia
Läst 520 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2008-06-18 22:03



Bookmark and Share


    Something2die4
gaaalet bra... de sjukt den stämmer in så bra på mig
2008-12-02

  Starfish-Aura
Knark är knark
Fy fan


Fin text
//Mjao
2008-06-18
  > Nästa text
< Föregående

Elegia