...som en dag!
...som en ros!
som en varelse som vissnar, obrukbar?
Nytt formspråk krävs, jag håller dig högre än så.

Du är vatten, du är eld,
du är luft, du är jord,
aggregation;
ger värme, skydd, tanke och näring,
roten till humör,
roten till ansvarstagande,
roten till ifrågasättandets sakrament.

Tyngd av bördor, borden, måsten,
självpåtagna,
hellre än att det tynger andra.
Du bygger hem,
och dit du går,
följer alltid hemmet.

och kring härden,
trots att surt regn piskar, utanför
skiner sann styrka igenom.
allt det goda som borde hända dig
har inte tid nog att hända.
Jag är - alltid, har alltid varit - stolt över dig.