Del 3

”Okej, vem börjar?” Frågade James då de hade stått tysta ett tag och blickat in till Svartvändargränden.
”Vi kan väll dra igenom reglerna en gång till?” Sade Remus och försökte att inte låta allt för oroad.
”Remi, ibland misstänker jag att du inte alls är så smart som man ibland kan tro.” Sade James med en suck.
”Men okej, man ska undvika så många människor som möjligt och se hur långt man kommer innan man blir ihjälskrämd.” Sade han med ett flin och vände åter blicken mot den mörka gränden.
”Men… vi går tillsammans va?” Frågade Remus och nu kunde man höra oron i hans röst klart och tydligt.
”Ja, det gör vi… men den som springer ut först… den blir klassad som årets fegis.” Sade Sirius med ett ondskefullt leende och så började han gå mot gränden, tätt följd av de andra.

”Äsch, det här var väll inte så farligt.” Sade James efter ett tag då de hade väjt undan för en konstig gubbe som stank sprit och flinade.
Dem andra log lite nervöst men gjorde ingen ansats av att gå tillbaka.
”Sirius Orion Rufus Black?” Röt någon i folkmängden och Sirius stelnade till, kritvit i ansiktet.
Cassandra grep tag i hans hand och gjorde ett försök att dra iväg honom där ifrån.
James och Remus såg förvirrade ut och stirrade på mannen som banade väg mot dem, högröd i ansiktet.

”Ja far.” Sade Sirius ynkligt och såg ut att krympa där han stod framför den robuste mannen.
”Du och dina… så kallade vänner,” Hans far såg föraktfull på de andra, och den kyliga blicken hängde för en stund kvar på Cassandra som genast slutade dra i Sirius och såg ned i marken. ”Ska inte springa omkring här, du vet vad vi har sagt… minsta lilla uppståndelse och det blir ingen mat för dig på flera dar… och förresten så borde du gå hem nu, din mor är …” Han tystnade och stirrade på någon som stod bakom dem och det ilskna uttrycket i ansiktet försvann och han harklade sig lite ”orolig för dig.” Sade han med ett ansträngt leende och klappade sin son på axeln innan han gav sig in bland mängden av folk igen.

Sirius såg förbluffat efter honom men gav sedan kompisarna ett trött leende och vände sig om för att gå tillbaka till Diagongränden.
”Rektorn?” Utbrast Remus häpet och de andra släppte genast marken med blicken och kollade upp på den långe, smale mannen framför dem, det silvriga skägget var lika långt som alltid och de ljusblåa ögonen plirade nyfiket ned på dem bakom de halvmånformade glasögonen. ”Jag ser att ni njuter av sommarlovet.” Sade han med ett okynnigt leende men de blåa ögonen var allvarligt fästa på Sirius.

Ungdomarna nickade men släppte inte sin rektor med blicken, det var mycket sällan man såg honom utanför skolan, och att se honom här i all folkträngsel kändes besynnerligt.
”Är ni här på jakt efter en ny försvar mot svartkonstlärare?” Frågade Cassandra nyfiket och Dumbledore släppte Sirius med blicken och log mot henne.
”Det får ni se sen, men nu måste jag gå och prata lite med Gorgoth, en synnerligen trevlig svartalf.” Sade han med ett litet leende och svängde av mot Gringotts, den stora marmor vita trollkarlsbanken.

”Sirius vart ska du?”
Den svarthårige pojken hade vänt om och börjat gå mot Den läckande kitteln i rask takt.
”Jag måste hem, annars vet jag någon som kommer få husarrest i ett helt decennium” Svarade han utan att vända sig om och Cassie vinkade hejdå åt de andra innan hon följde med honom till pubben.
”Men, vi ses ikväll va?” Frågade Sirius medan de väntade på en gammal gumma som darrbent klev in i spisen medan de gröna lågorna slickade hennes skröpliga anklar.
”Ja, så klart, vi måste ju fira skolstarten” sade Cassie med ett skratt medan de såg hur gumman försvann i en sky av gröna flammor.
”Men då ses vi ikväll” sade Sirius och klev in i lågorna, ”Grimaldiplan 12” och så försvann han på samma vis som gumman gjort innan honom.
Cassie log och tog en näve flampulver och slängde in i spisen som hon klev in i samtidigt som hon klart och tydligt sade ”Grimaldiplan 11”.


Del 4

”Cassie, är det du?” Mörkret började lägga sig och Sirius stod bakom det höga, brunmålade planket, ivrigt väntandes och Cassandra kunde inte låta bli att dra på munnen.
”Ja, vem skulle det annars vara? Jag har redan berättat för dig att mamma och pappa var bortbjudna på tebjudning hos några mugglare ikväll, men skynda nu, jag har med mig fikat”.
”Okej, vi ses vid kojan” viskade Sirius och snart hörde man hur hans steg avlägsnade sig och Cassie fortsatte längst med tomten tills hon kom till ett litet hål i staketet, hon lade sig ned på mage och sköt igenom kakburken till den mörklagda trädgården tillhörande familjen Black innan hon själv ålade igenom, det märktes att hon hade vuxit sedan hon för första gången kröp igenom där för ungefär nio år sedan så hon som en nyfiken 7 åring undersökt den främmande trädgården, på den tiden hade de flyttat allt eftersom hennes far fick byta jobb, men då han fick jobbet på ministeriet och de flyttade in i det mysiga huset på Grimaldiplan så bestämde de sig för att stanna.
Cassie drog ännu en gång på munnen, hon tackade ofta sin lyckliga stjärna för att de stannat kvar här, hon hade funnit en vän i den taniga och svarthåriga grannpojken och hon ville inte för alla galleoner i världen ge upp de minnen de skapat tillsammans.

”Sådan tid det tog, fastnade du i staketet eller?” Sirius flinade retsamt där han satt och vinglade med benen uppe i den slitna kojan och räckte henne en hjälpande hand, men Cassie räckte honom istället kakburken och klättrade vigt upp i trädet vartefter hon satte sig ned bredvid honom på den lilla platån som de byggt för så många somrar sedan.
”Lustigkurre va?” Sade hon med ett flin och tog tillbaka kakburken som hon sakta, sakta började öppna med Sirius hungriga blick som följde varenda rörelse hon tog.
”Kom igen, öppna helt nu då, så att man äntligen får fira att sommarlovet är slut” utbrast han otåligt och såg på henne med bedjande hundögon, Cassandra skrattade och gjorde som han sade, Sirius kastade sig genast över den nybakade sockerkakan som doftade ljuvligt i det småkyliga augustivädret.

”Vem tror du att vi får som försvar mot svartkonster lärare?” Kakan var för länge sedan uppäten och de två ungdomarna satt och såg ut över den folktomma gatan som man kunde skymta genom det tjocka lövbuskaget.
”Jag vet inte, men jag hoppas att hon är bra” sade Cassie och lutade sig mot den tjocka trädstammen. ”Hon? Hur vet du att det är en hon? Det kan ju lika gärna vara en han” sade Sirius och såg tveksamt på henne, Cassandra skakade på huvudet.
”Det är en hon, jag skulle kunna slå vad om en hel ask chokladgrodor att det är en hon” sade hon självsäkert, Sirius sprack upp i ett brett pojkflin och spottade i handen vart efter han räckte fram den.
”Då skakar vi hand på det” sade han utmanande och Cassie tvekade ett litet tag innan hon själv loskade i sin hand och räckte fram den, de tog varandra i hand och brast sedan ut i skratt.

”Sirius Black! Kom in nu, det finns disk att ta hand om och din far vill prata med dig sen”, ropade plötsligt Walburga Black ifrån ett öppet fönster i det stora huset och Sirius suckade djupt. Det lyckliga uttrycket i hans mörka ögon hade försvunnit och han såg plötsligt så sliten och trött ut.
”Det är nog bäst om du skyndar dig in nu, gör som de ber dig Sirius, jag vill inte att du ska få smaka på deras ’uppfostrings’ metoder igen” sade Cassie oroligt och började klättra ned från trädet med den svarthårige pojken efter sig.
”God natt då da” sade han tveksamt med blicken fäst mot de stora fönstren som det strålade ut ljus ifrån, utåt sätt så var de en lycklig familj, men Cassandra visste väl vad som dolde sig bakom de pampiga fasaderna.
”God natt, kom till mig i morgon bitti så får du frukost innan vi åker” hon gav honom en snabb kram innan de skildes åt, han gick med tunga steg in i huset och hon stod ett tag och såg efter honom innan hon själv skyndade hem till sig.