Kajal runt ögonen och korpsvart hår
Så ensam på skolgården han går
Blickar och hånskratt från alla han ser
Det är mot honom alla hånler

Han ser sig omkring känner rädslan stiga
För där kommer skolans tuffaste liga
Ingen bryr sig när det honom sparkar och slår
Ingen fattar hur dåligt han mår

Tårarna rinner från pojkens kind
De kan inte torkas även av den starkaste vind
Han orkar inte mera, klarar inte mer
Aldrig att pojken någonsin ler

När han är hemma är ingen där
Han så otroligt ledsen är
Han skär sig medan tårarna rinner
Men ingen smärta försvinner

Han bestämmer sig, han klarar inte detta liv
Hämtar den vassaste kniv
Skär och ser hur blodet forsar
Skär sig mer, såren han korsar

Faller ihop, försvinner bort från denna jord
Pojken har lämnat oss i självmord
Han vägrade ändra sin stil
På den satte han sitt liv.

(c)