- Lungcancer? Nästan skrek Isak frågande.
Hans ansiktsuttryck visade att han inte gillade vad som nyss lämnat mina läppar. Han var förvånad, men upprörd.
- Har du berättat för Jesper? Fortsatte han, men denna gång lite lugnare.
Jag tänkte tillbaka på lördagskvällen och rös vid tanken. Min mun ville inte öppna sig för att släppa fram det min hjärna bad den att göra. Istället nickade jag lite kort. Han måste nog ha förstått av min, att det var ingenting som varken jag eller Jesper gillade.
Han böjde sig fram och gav mig en kram och jag besvarade den. Man kunde höra meningar så som ”Varför du”, ”Stackars dig” och ”Vad kommer hända med Jesper”. Det var meningar som jag hade sagt till mig själv, men när han sa dem blev de mer verkliga. När han sa det lät det faktiskt som om han ville hjälpa mig, vilket var omöjligt.
- Lova att du tar hand om Jesper när jag… jag tvekade på vilket ord jag skulle använda. Har dött?
- Vad tror du om mig? Frågade han men verkade inte intresserad av mitt svar. Han är min vän.
Isak släppte mig och jag gick före honom till källaren. Det kändes så konstigt att vara hemma hos honom, när man inte var i källaren. Det var där vi brukade vara när vi repade och att vara uppe i själva huset var mer Isak än att vara i källaren. Jag tror att ni fattar jag menar.
När vi kom ner till källaren gick jag direkt fram till hans akustiska gitarr. Faktiskt så gillar jag inte hans gitarr, det är inte samma sak som att spela på min. Men Isak gillar inte min gitarr, så det jämnar väl ut sig. Jag drog en gång över alla strängarna och hörde att den inte stämde alls.
- När spelade du sist? Frågade jag Isak retsamt. Det låter som om den inte har används sen första världskriget.
- Bara en månad, svarade han mig och satte sig vid pianot. Det var då du spelade på den, då du glömt din.
Han tryckte in E-tangenten och när jag knäppte på den översta strängen gick en rysning genom min kropp. Ni kanske tycker att det låter lite barnsligt att rysa bara för att det är falskt, men enligt pappa har jag otroligt bra gehör. Det vet jag också att jag har, men nu skrev jag att pappa hade sagt så. Då låter det inte som om jag skryter, i alla fall inte så mycket.
När gitarren var stämd satte jag mig ner på golvet. Isak fattade vad jag skulle göra och satt kvar på pallen framför pianot. Jag spelade den nya låten som jag skrev igår. Visst var den inte så bra än, eftersom jag bara spelat den några gånger och inte hunnit komma på något bra komp. Men det verkade som om Isak gillade den. Eller ja, han stampade takten och tittade inte på mig med avsmak i blicken i alla fall.
- Bra låt, bekräftade Isak. Men jag hoppas att den inte var till mig.
Jag skrattade lite försiktigt och log.
- Jag vill göra en skiva till Jesper, Nisse och pappa i julklapp, säger jag till honom. Tror du att du kan hjälpa mig? Jag vill att denna låten ska vara med på skivan, med piano.
Isak såg förvånad ut, men ändå kunde jag se att han såg orolig. Och visst kan jag förstå honom. Jesper och Isak hade varit vänner sedan de var små, för att jämföra så är de nog lika bra vänner som jag och Nisse. Han hade märkt att Jesper hade blivit gladare och på mycket bättre humör sedan han träffade mig. Så när jag inte längre finns för honom, hur kommer han vara då?
- En hel skiva på två månader? Frågade Isak mig. Det kommer vi aldrig att hinna.
- Det blir bara kanske fyra, fem låtar, säger jag hoppfullt till honom. Tror du att vi kan göra det? Jag vet faktiskt inte vad jag ska ge till dem annars.
Han nickade kort och vände sig mot pianot. Isak spelar faktiskt inte bara trummor, utan också piano. Det är han väldigt bra på, liksom allt annat inom musiken. Det är inte så konstigt med det gehöret han har, om man tar en tog så hör han vilken ton det är. Så han började lite smått spela melodin jag nyss sjungit, för att sedan börja med lite ackord. Det lät faktiskt bättre än vad jag hade hoppats på, och ändå hade jag höga förväntningar.
Han började om från börja och då spelade jag med honom på gitarren. Jag tyckte faktiskt att det lät bra, och Isak satt med ett leende över hela ansiktet.
- Detta kommer nog bli deras bästa julklapp någonsin, säger Isak när vi spelat igenom låten. När vi har spelat den några gånger tror jag faktiskt att den kan bli riktigt bra.