En spruta på golvet,
en spruta i fönstret.
Ett svek så stort,
det vi aldrig trott.

Den dagen vill vi glömma
och aldrig förlåta.
Man måste spela glad,
men vill ändå gråta.

Min syster jag älskar dig,
jag måste förklara
för det är det enda som är det rätta.
Vissa bara skriker, knarkar och sviker.
Allting bara snurrar,
det gör mig så yr.
Dagen gryr och tiden bara flyr.

Jag förstår hur du känner,
allting bara bränner.
Du vill stanna tiden,
få den att hjälpa,
och dra upp dig på stigen.

Vi såg dem i ögonen.
Trodde på lögnen,
att de inte svek
och att alla andra ljög.
Man var tvungen att tro
i alla svåra stunder.
Det var som om man somnade och inte kunde ro.