Kände du aldrig att det var något speciellt? Att det var någon form av kraft som gjord av flammande eldar som gnistrade till så fort vi var i varandras närvaro? Den speciella känslan av att vara älskad, att vilja utlämna sig och ge sin själ till den person som anses vara den enda man behöver för att få sitt hjärta att slå? En sådan underbar känsla har jag känt en gång, den känslan var för dig. Det var du som var min livskraft, ljuset i mitt liv och den enda som kunde få mig lycklig och ge mig kraft att fortsätta andas. Kände du aldrig den känslan? Släpp in mig igen, jag vill vara där, jag vill vara en del av din vardag, vara i din närvaro och bara njuta av att finnas till. Jag vill inte vara här där jag är nu. Var här hos mig. Värm mig. Det är kallt. Kylan äter upp mig inifrån, bit för bit, lite i taget.