förlåt mig min ängel för att jag har kastat sten på dig,

men du gav mig inget val.

dina ordspyor om känslor och längtan att va fri

fick mig att se svart genom mina rödgråtna ögon,

så jag tog upp min första sten och tog i så att hjärtat brast.

allt känns så fel och konstigt.

nu vet jag inte om vi någonsin kommer bli normala igen?




men du är ändå en del av mitt liv.