en soluppgång över betong och urskog
en fin symbios just nu
då vi inte vet bättre än att bygga på höjden:

vad händer sedan?


.punkt.
.punkt.
.punkt.


fåglar flyger förbi och kvittrar så som fåglar gör:
nu
varför sover de inte som normala djur?:

för det är väl vi som är de normala djuren:
det är väl vi som sätter ribban:

right?


?
?
?


så många frågor fångna i ett tankeockuperat kranium
så många frågor som aldrig släpps fria
som aldrig släpps ut ur mitt Polen-á-la-1939-kranium
(utan hjälp av så kallade 'tjänstevapen')


mina tankar är politiska fångar
fånglägret: jag

jag: ett taggtrådsomringat nervvrak vars motto lyder
'det var bättre förr'

min ockuperade tankeverkstad:
''och tro inte för ett ögonblick att de - nu för tiden tysta kulsprutorna - inte har dig på kornet''


solen fortsätter stiga
högre och högre
liksom jag

katter på glödheta plåttak bränner tassarna

och jag stiger allt högre