en främmande hand på min axel
hon frågade: "hur är det fatt?"
jag sa: "det vill du inte veta
det är svart som den mörkaste natt"
sen följdes vi åt genom natten
hon sa: "jag vet vad det är
det där med hermelinerna och katten"
jag sa: "det är en märklig affär...
men tack du min vän, för du vågar
att följa mig ända hitin
till allt det som svider och plågar"
hon sa mjukt: "din smärta är min"
jag sa: "så har ingen sagt förut"
hon svarade: "Gud sände mig
och fast jag ser bräcklig och skör ut
har jag fått en nyckel till dig
en nyckel som öppnar ditt hjärta"
jag sa: "låt oss aldrig gå hem!"
hon sa: "jag ska vidare, vännen"
jag sporde bestört: "men till vem??"
hon sa: "det vill du inte veta"
jag grät när hon gjorde sorti
det sista jag såg var en fläta
med så mycket kvinnlighet i...


LARZ GUSTAFSSON

080719