du är en prydnad
för ditt vackra namn
ditt namn är en prydnad för dig
du klär så bra just i ditt fina namn
när du står där och påverkar mig
här i min föreställningsvärld
blir just ditt leende
ett vargkulans ljus
som hunden för en icke seende
och lampan i höstnattens hus
det tändes en eld
som är så främmande
skrämmande
skrymmande
stor
när den har spridit sig
och jag har genomlidit dig
bak sorgsvarta flor
så går jag ensam, glad
i regnvåt stad
mot nästa buss
i nattsvarta skor

du stod så ömtålig
och spröd
och skör
en flickornas
ambassadör
på scen
i fantasin
blir galningen charmör
som väntar vildsint
utanför entrén
jag läste vädjan
i din klagosång
nu bedjande
här i mitt eget prång
på knä för själva Sanningen
jag upplever förvandlingen
den porten
den förblir nog alltid trång

LARZ GUSTAFSSON
6/2 2008