Mitzy sitter och tittar ut på den halvdunkla gårdsplanen. Landskapet badar i månsken. Kala, mörka grenar sträcker sig mot skyn.
Några vilsna kajor tjattrar och flaxar i trädkronorna inför nattens vila. På marken i buskar och bland mörka skrymslen rasslar det av små snabba fötter som springer omkring i löven.
Genom dörrspringan kommer den sötaktiga doften från multnande löv. I luften vilar en lukt av snö.
Det sprakar från den öppna spisen, stora vedklabbar glöder och sprättande eldloppor som far ut på golvet där de falnar ner och dör.
Brr… nästan skrämmande tänker hon, sträcker sig, skjuter rygg och hoppar ner från fönsterbrädet. Springer hastigt över golvet till sin bruna korg som står nära den öppna spisen.
Värmen sprider sig skönt genom kroppen när hon slickar sig omsorgsfullt på svansen, tassarna, magen och morrhåren. De är viktigt att de är rena i natt när hon ska ut på musjakt på slottets vind.

På natten förvandlas Mitzy till ung kvinna klädd i rostbrun, halvlång sammetsklänning, små silverskor, långt svart hår och stora svarta ögon.
Hon minns tillbaka. Vid brunnen sitter en rar gammal dam, rund och gråhårig.
På knäet vilar en vacker, vit, långhårig katt.
- Vill du leka med katten, säger damen.
- Jaa, gärna svarar den unga kvinnan.

I samma ögonblick, när hon vidrör kattens vita päls, hörs en öronbedövande åskknall och den unga kvinnan förvandlas till en katt med ögon som två runda speglar där ingen kan se hennes vackra själ. Om någon råkar titta in i hennes ögonspeglar förvandlas de till en kattstaty i vit marmor.

Innan den gamla runda gumman försvinner glimmar två röda ögon och en iskall molnpuff kommer ut ur hennes mun:
- Så får du gå tills den rätte unge mannen säger de tre rätta orden. Då blir du åter en ung kvinna och ni får ett långt lyckligt liv med några fina barn. Om inte någon ung man lyckas med detta får du vara så här i 1000 år, först då blir du löst ur det här… ett elakt skratt och gumman och den vackra katten försvinner med en kall virvelvind.


Mitzy vaknar med ett ryck i sin korg vid spisen. Nu är det musjakt på vinden. Det blir en liten mus. Sen vankar hon ner till sin korg för att åter sova.


På andra sidan byn kommer en ung ryttare på en apelgrå häst. När han stannar till vid byns krog sitter solblekt lapp på ett träd.

”För en tid sen försvann vår lilla prinsessa. Den som finner henne och kan vinna hennes hjärta genom att visa en sann kärlek får henne och halva kungariket.
Karl den Vackre av Ängs slottet Solgläntan och hans maka Solguls den Glada.”




En brunklädd munk kommer smygandes i nerslitna sandaler, tårna strävar lite lätt uppåt. Egentligen är det för kallt, men som munk ska man leva asketiskt, enkelt, fattigt och i celibat.
- Ursäkta hur kommer man till slottet undrade den unge ryttaren?
Munken pekar med en knotig hand mot vägen som går in i skogen. Inget svar endast en grymtning och munken är borta.
Ryttaren sätter sig på sin häst. Galopperar mot skogen på den smala nästan igenvuxna stigen. Törnen och stora rötter knölar sig på vägen. Hästen är observant och lyfter graciöst på hovarna. Den stannar till framför en hög svart järngrind. En svag vindil letar sig längs hans länder.
Den får honom att stå alldeles stilla och hans herre den unge ryttaren hoppar av med en vig rörelse. Går fram och rycker i grinden. Inget händer.

– Hallå är någon hemma? Han ropar in mot slottsgården som verkar livlös.
En massa vita marmorkatter sitter lite här och där på gården. Slottet har tinnar och torn, en skugga tycks vila över det. Ett stort moln har stannat precis ovanför slottet och dess gård. Han tittar upp mot ett av fönstren och då tycks gardinen rör sig en aning.
En rysning drar genom honom. En gång till ruskar han i järngrinden, ett klickande ljud och grinden far upp. Han rider in. Nära den stora ekdörren tjudrar han hästen vid en önskebrunn.
Ryttaren tittar ner i den och ser sitt eget ansikte långt där nere.

Något rör sig bakom honom, mycket långsamt vänder han sig om för att se en äldre rund gråhårig dam stå nära honom med en långhårig vit katt i sin famn.
- Letar du, unge man, efter något?
- Ja, en prinsessa har försvunnit.
- Du har kommit rätt, här är det. Nu ska du leta efter de rätta tre orden Om du inte
lyckas förvandlas du till en marmorkatt och om tusen år förgås allt här.
- Men var ska jag börja?
Gumman svarar inte, hon bara ler och de röda ögonen glimmar till innan hon och katten försvinner lika fort som de kom.

Efter flera timmars letande sätter han sig utmattad i en stor länsfåtölj nära brasan i den öppna spisen. Det står en korg lite i skymundan. En katt hoppar fram, slinker snabbt bakom en stor palm.
– Hej! En späd flickröst viskar från baksidan av palmen
– Hej! Han reser sig för att följa katten bakom palmen.
– Neeeeej kom inte hit snälla, stanna där så ska jag förklara vad du ska göra. Men kom inte hit jag gömmer mig för du ska varken röra vid mig eller se mig i ögonen, då blir du en vit marmorkatt. När du får fram de tre orden så löses förtrollningen.
Katten slinker upp för trapporna och försvinner in i genom en dörr mot vinden.
Den unge manen följer efter, tyst smyger han bakom katten. När han står på vinden är katten borta. På en vägg hänger en tavla med en ung kvinna med rostbrun sammetsklänning och silverskor. Mörkt, långt hår och svarta ögon med diamantglimmer i.
Vad vacker, säger han och stryker med handen över tavlan.
Målarfärgen lossar och under det hittar första ordet: jag.

Det rasslar till i ett hörn och ett skrik hörs från en liten mus som nyss blivit fångad och dödad.
Mannen går mot det hållet men ser ingenting utom en svans från det som en gång var en mus.
Dörren står på glänt till ett flickrum med ljusa gardiner, som fladdrar i draget från fönstret.
På fönsterblecket hittar han ett litet svart järnskrin i skrinet ligger en lapp med det andra ordet: älska.




Något dunsar till bakom honom. Katten är borta och korridoren är öde. Ryttaren går ner till nedervåningen. Han går ut till fontänen. Där finns en stenbänk. Här sätter sig den unge manen. Snart sover han tungt och märker inte att en liten katt kommer fram och nosar på hans händer, stryker sig mot hans ben och slickar hans kind.
Ett svagt kurrande stiger upp från katthalsen.- Mjau… ppprrr… mjau.
Katten hoppar ner från den unge ryttarens knä och springer snabbt iväg till en
begravningskrypta längst bort i trädgården. Spåren av tassar korsar den frostnupna gräsmattan. Han reser sig upp och följer efter dessa. Med en kall rysning längs ryggraden skjuter han upp den gamla dörren. Där ser han kistor på rad. Framme vid ena kortsidan finns ett litet altare. Där ligger en gammal pergamentlapp skriven med rött bläck. Det tredje ordet är: Dig.

”Jag älskar dig” måste vara det tre orden han ska säga till katten.
Åter står han inne i huset, vid den öppna spisen och framför den lilla korgen. Där ligger katten och sover. Han böjer sig ner viskar i örat på den sovande katten : Jag älskar dig.

Mitzy ler och två svarta ögon tittar in i hans. De hör inte att den stora salen fylls med tassande fötter, glada skratt och sorlande av många röster.
Kungen och hans drottning har kommit åter. Alla människor är tjänstefolk, släkt och vänner som åter kommit till sina vanliga kroppar och inte längre behöver stå som marmorstatyer.

Bröllopet sker efter några veckor och alla är lyckliga. Den unga kvinna blir havande och hon får tvillingar, som de älskar högt.

Den unge ryttaren kommer in till sin hustru och två barn. Han tittar stolt ner i den ena babykorgen på där ligger deras nyfödde son och ler.
- Du under bara lilla son jag är så glad över dig, älskar dig.
Sen vänder han sig till den andra babykorgen där ligger deras nyfödda dotter och ler.
- Du underbara lilla dotter jag är så glad över dig, älskar dig mycket.
Han vänder sig om, ser på Mitzy, hon ler och säger:
- Jag är så stolt ska du veta, men jag är ändå inte riktigt nöjd med vår dotter, något stämmer inte. Igår kväll vid skymningen tyckte jag att hon kurrade svagt från sin babykorg. Men jag älskar henne i alla fall.
- Jag såg ingenting min kära, inte hörde jag något hellre.

Sex månader går, och när de en dag är ute och promenerar med barnen, som nu sitter i sin vagn och tittar med stora ögon på allt som rör sig runt dem.
Den stolta pappan böjer sig ner för att stryka sin dotter över hennes vackra lilla huvud. Det är då han känner en silkeslen päls mot sin hand och han hör ett svagt kurrande…