Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Ibland är de dumma besluten de smartaste och ibland glömmer jag bort att andas

Och ibland vill bara orden
rulla ut från tungan ligger
och väntar på tungspetsen
Men jag håller tillbaka vill inte
orsaka kaos en naturkatastrof vill
inte rubba den sköra verkligheten vi
har byggt upp


Och mitt hjärta går sönder för jag vet
precis vad jag kan förlora
Klänger mig panikslaget desperat fast vid
orden du yttrar din värmande röst som
snart kommer att tystna
Mitt hjärta går sönder för jag vet att
jag kommer förlora


Och jag lever hellre mitt liv på
den yttersta spetsen balanserar hellre på
taggtrådarna än sätter mig säkert på marken
Vi gömmer fragment av vår hemliga historia
mellan kullerstenarna i Örebro innerstad
Springer vidare lämnar ingen
Lämnar allt


Och jag kastar bort all form av trygghet kastar
bort allt som hade gett mig någonting att stå på
Kastar bort mitt liv för att känna att jag lever
Jag måste ta en chans måste få försöka
Måste kasta mig utför stupet utan att veta om
jag har någonstans att landa och
jag kan bara hoppas att
Om jag faller
Så finns du där för att fånga mig




Fri vers av Elegia
Läst 557 gånger och applåderad av 5 personer
Publicerad 2008-07-23 11:47



Bookmark and Share


    little tilli
ärlig, fin, du
2008-07-25
  > Nästa text
< Föregående

Elegia