Minuterna är som timmar
och blir till dagar
som försvinner när jag rimmar
ord som sparsam publik behagar

Det är skönt kamrat får jag höra
att gnistan din inte veknat
att jag skriver och har att göra
fast ingen ser, att ljuset bleknat

Bakom detta tysta tidsfördriv
som nu, då jag i stillhet klagar
trots att lågan håller mig vid liv
i både bra som svåra dagar...

Men det stämmer mig i undran
att livet flyter som en flod
där allt omgärdas
som sen bara rinner undan
där allt av kött och blod
föds, för att mot evigheten färdas...