Min hjärna är som ett fiskstim. Det myllrar av konstiga silvriga tankar. Alla tankar är olika men de följer varandra och drar ihop sig vid fara. Tankarna simmar fritt i ett hav av förvirring. Jag lägger huvudet i mina händer och gråter ut en flod av onda tankar. Stimmet blir då för tillfället lugnare och lättare att hantera. Snart är dock huvudet åter fullt av rädda och vilsna fiskar som bara vill ha trygghet.