förbrukade ögon ser förbi
och inrökt i rummet lever tystnaden
hänger frätande i golvsida gardiner
kryper under trasmattor
och kväver krukblomstrens klorofyll

kall
som en bronsstaty på marmorpiedestal
göder ordlösheten sitt hål
i murbrukade mungipor

haspen ligger obönhörligen på
och golvdraget är det enda
som gör virvlar i tiden

till och med radion spelar tystlåten