En vacker dag, blir det nånsin en riktigt vacker dag, rätt tid och rätt bländare, lagom stekt fransyska, den rätta förvånade glansen i pubeshåret, skuggan som faller ur armhålan får inte peka alltför självsäkert. Siwer petar och letar, förmår som vanligt inte helt klämma ihop TT-burken.
Aaah, den där fixerade tristessen, ett glapp i syreflödet, en bländande Porschegrill mellan folkhemmets innanlår, blänkande anklar och magpies, en stelnad droppe sav på den råa barken, en plump anekdot och ett generat garv mellan svensktoppspresentationerna. Michelangelo men så svara då... Kameran zoomar in Giacondans högra bröst, det cancernupna.
Tryggheten bor inte på en soldränkt badbrygga i skydd av västgötska krusbärssnår, inte i en Bibbi Langer-kram, inte på Sofiero slott. Siwer vet - tryggheten är en rätt uppstående sextonårig bröstvårta, en glömsk darrhand kupad runt tillfälligheternas spe.