tysnaden jag lever i.
Lägger mig ner och en liten tår tittar fram.
Med rakbladet mott min hud.
Som ett konstverk som aldrig väcks till liv.
Med smärtan i hjärtat.
Med blodet som rinner.
Lägger jag mig ner ännu en gång.
Det är du min herre som mig skappat.
Men varför just här.
jag ensam får vandra med sorgen i hjärtat.
Och ännu en gån rakbladet åker fram.
Lägger mig ner.
Skappar ett konstverk ingen någonsin kunnat ana.
Det går nåra dagar ja allt verkar vara så bra.
Men sen jag igen lägger mej ner.
Ären på kroppen har skappat en del av mig.
Det här är mitt liv nu.
Välkommen hitt lyssna och förstå jag behöver dej mer än någonsin.