nu driver skyarna som sjörök
och nya oväder på väg
jag står här ensam mitt på torget
som den där statyn av skanderbeg
människor omkring mig är nervösa
staden hyser stor irritation
deras liv är ganska meningslösa
arv från en föäldrageneration
regnandet gör inte saken bättre
det går folk på nerverna så klart
jag behöver genomgå förändring
den behöver komma ganska snart
omväxling förnöjer
det vet alla
den bevarar själen frisk och sund
fast jag tydligt hörde london kalla
var det som om skutan kört på grund
ingenting blir längre som de åren
tid som har förspillts är borta nu
kvar finns bara fårorna och spåren
och det slitna jag ni kallar "du"

LARZ GUSTAFSSON

080805-06