Natten då allt bara är svart
lindar jag nylon runt tån och drar sakta upp mot min ljumske
drar på mig de skyhöga klackarna för att dansa sönder mina fötter lite mer
I ljumna sommarnätter åker klänningar av, för vi orkar visst älska till musiken
Och allt och lite till, vill sig inte längre när våra världar kolliderar och jag lämnas åt slumpen
Jag drar långsamt upp dragkedjan på min klänning för att ingen ska tro,
att där under har någon varit och kletat, taffsat och nypt, för inte är det fel på mig
Men visst skulle det skulle kunna vara lite fel på dig och din naiva tro om människors godhet

Natten då allting bara är svart
Tar jag långsamt av mig mina klackar för att dansa barfota i gröngräset
Och jag gör det så lätt, så vackert, så fint, så trivialt, men även så simpelt
Trevande händer längs mina bröst som letar efter det där, som alla letar efter
Och jag gör det så kallt, så vidrigt, så svårt, så hemskt, men även så besinningslöst
Som om jag vore mästaren av mästare att bejaka sin lust
För visst är män bara ett enkelt verktyg i min så annars komplicerade vardag
I mitt sökande efter bekräftelse i varje litet ord jag formar

Natten då allting bara är svart
Tar jag ett bloss på min pinnsmala ciggarett och andas ut på - dig
I hopp om att du ska se mina blåmärken under min hud, kvävda av skratt
Och vi är de lyckliga, de oövervinnerliga, mästarna på att fejka uppriktiga leenden
De som alla vill vara, alla vill se, nudda, röra och känna
För är vi inte mer än de schablon bilder vi målar upp oss som
Långsamt sätter jag på mig klackarna för att dansa sönder mig själv, lite mer och lite till
För kanske om mina sår syns, så ser någon, jag som dansade den natten,
Ihopp om att bli älskad - av dig