...varje gång jag
passerar en rökare
som nästan alltid

står parkerad utanför
en eller annan
dörr där jag

skall passera fäller
jag elaka kommentarer
till dem som

pratade jag blott
i luften... de
är ju ändå

frivilliga cancerforskare... tänk
om jag ändå
haft vett att

ta eldsläckaren med
mig, jag vet
ju var det

brukar brinna... tänk
att det skall
vara så mye

tryggare att stå
bredvid dörren än
där borta vid

parkbänken eller vid
fontänen... ofta nog
kommer det på

en som just
rökt, ombord på
bussen och då

läser jag lusen
av dem, fast
jag pratar förstås

med min polare
inte med rökaren
i sig... ändå

hatar jag inte
rökare, bara att
de har ovanan

att röka och
förpesta min närmiljö
vilket gör att

jag ofta nog
grips av lusten
att förpesta deras

kanske genom att
prutta så det
stinker härliga omkring...