Jag har blodiga fötter för jag trampade i ett dött får.

Och jag kan baka brownies nu för alla sover.

Jag träffade en rosa figur och han hette Babar, han hjälpte mig i köket och han berättade om sin bästa vän som var en jaguar.
Över en fika bestående av delikata brownies berättade han om outsiders som oss, "för du är en av oss och sluta låtsas nu. Vem som helst kan se att alla andra inte är som du, du äter brownies med en rosa typ som heter Babar, dina fötter är blodiga av jag vet inte vad. Tänk när alla vaknar och dina blodiga fotavtryck lyser i ert vita, skinande kök, då hjälper det inte att tänka, 'shit nu är det kört.'

...Kom ner här i min hatt så hoppar jag dig till en helt annan plats. Och en färggladare plats får man leta efter för vi har målat den själva, jaguaren och jag. Solen är rosa, för det skulle nog inte vara skönt om allt lös grönt. Vattnet är klart och där simmar det hjärtformade fiskar som smakar glass och choklad", berättade Babar. Och jag tvekade inte en sekund, ner i hatten så bar det av.

Men han hoppade för långt och vi landade på en stjärna, men det var ingen sån som man ser på natthimmelen för det här var en kantig en. Ingen av oss kunde andas men vi behövde ingen luft. Elden som brann där brände hål i våra kinder, och den måste vara flera tusen grader varmt men vi kände ingen smärta. Min vattendominerande kropp blev till ånga och Babar blev en rosa heliumballong, mina förångade händer tog tag i det som en gång var Babar och vi svävade uppåt. Men han exploderade, och det hade jag svårt att förstå, för helium är ju ingen explosiv gas.