Ungefär en mil ifrån Berits stuga
ligger en skogssjö som heter Duga.
Runt stranden står granar och susar matt
och under en av dem ligger Ansgars katt.

Katten är trött och har somnat där
och drömmer om gäddor och hallonbär
och smaskiga möss och plättar
och annat sånt som mättar.

I en båt uti sjön sitter husse och sjunger
en trist liten sång om kattens hunger.
Men inget nappar och båten läcker
och strax tycker gubben det räcker.

Så vandrar de dystra hem genom kvällen
för att knorra ikapp under fårskinnsfällen.
Men så plötsligt på en tuva
står en illröd liten luva!

Luvan är vilsen men glad och snäll
och bjuder på cider och karamell
och limburgerost och revbensspjäll
och nyplockad höna och kantarell.

Gubben får spader och äter som katten
och katten får blader av sallad, och strömming och vatten
och bägge blir mätta och glada igen
och bjuder luvan på snus och sen

går allihop till huset
och sover av sej ruset.