varje morgon innan jag möter någon medkamrat i lidande gnuggar jag fett över mina axlar.
Det är inte mina bekymmer. Jag är min egen personliga Jesus. Jag är min egen smålustiga kaffemugg.

Jag är min egen trumma, mitt eget slag med käppen och lemurens hoppfulla språng mot frihet.
Avdomnandet av slösinnet och avskaffandet.