Blodet rinner från hennes kind

Med tom blick räcker hon dig handen

Gråter blod

Hjärtat bultar

Rädslan för ett nytt skalv
av din ilska

Nedbruten av dina ord/slag
kan hon ej lämna dig

Även om du sårat henne djupt

Finns där ingen kraft

Utan hon väljer att leva i helvetetsgap

Det ända hon kände till


Utmattad tittar du på henne
Hån ler tar hennes hand

Sliter henne till dig
för att åter ge mer

Hon kämpar inte längre

Andas gör hon inte heller

Ångesten din ökar

Du påstår att du älskat henne

Livlöst ligger hon i din famn

Dina tårar rinner och du skriker

"Vad ska jag ta mig till
jag levde för henne"

Nu är hon fri från dina slag och dina ord

Hon villar i frid under jord

De rödaste rosorna ligger på hennes grav

Som du bet din mor lägga dit

För du är bakom låsta dörrar
och så ska det för bli

Dina rosor vi plockar bort
och nya vi lägger ditt åter
med kärlek och omsorg

Låter vi henne få villa ifred