Det var en tidig söndags morgon.
Molnen var i skyn som släckte hela byn.

De va planerat att festa på kvällen.
Aldrig har jag gjort nått dumt men nått s mig att jag kommer få ta smällen.

Klockan tickade iväg. ÄNTLIGEN får man röra sig iväg.
Morsan sa till mig "Nu tar du det lugnt och inga problem".
Självklart lät det lätt.

Nu var det eftermiddag och jag skulle köpa cigg. Tappade hundringen, som inte ens var min. Tro mig vi fick en kick.
Men när jag leta lite till hitta jag den. Första ciggen på dagen, det kändes.

Efter det drog vi hem till en kompis.
Vänta där i ett X antal timmar.

Ljuset gick ner och det blev mörkt.
Äntligen kunde vi gå ut och bli fulla.

Men den natten var den värsta av dem alla.
När vi rörde oss tillbaka kändes det skönt.
En varm säng att ligga på vore ju "najjs".

Vi stanna till vid en busshållplats där vi satt ett tag.
Hitta en sten som var liten som en nyckelpiga.
Slängde den i rutan och den gick i kras.
Jag kände hur livets vingar gick av.

Men icke hade jag sönder hela rutan.
Utan en kompis till mig, vars namn är "X".
Sparka på rutan som var spräckt.

Har aldrig sätt så mycket glas.
Men då tog han upp en ny sten och sa "Kolla mig".

Vi vände oss om och kolla på han.

Med stenen i handen och en rasande fart.
Sköt han iväg sten med en susande fart.

Den största rutan var nu också i kras.

Det var som att bli skjuten i hjärtat, så såg det ut.
Två sekunder senare var livet som slut.

Polisen kom i dundrade fart. Tvär bromsa (hoppa ut och sa).
Upp med händerna annars släpper vi hundarna.

Självklart lyssna vi, för man vill ju inte bli biten. Få rabies och den skiten.

Satt i en cell en hel jävla kväll. Snarare på natten.
Klockan var strax efter ett. Det var icke lätt att säga rätt.

Nu skrev jag detta för att bevisa. Modet det tog att säga sanningen.
Det är inte alla som kan. Men jag försöker växa upp och bli en man.
Stå för det jag gör, men verkar inte som nån hör.
Jag har sagt förlåt till min mamma. Snälla förlåt mig!!

Nu i efterhand när jag känner den smärta som följt med mig nån dag nu.
Förstod jag att det enda rätt, va att säga sanningen.

Att ljuga är ju aldrig bra, men sitter man i häktet är man rädd.
Då tror man att ljuga är det rätta "Gömmer jag sanningen så slipper jag detta".

Men kom ihåg, det gamla ordspråket.
"Som man bäddar, får man ligga"

Det stämmer som fan, för jag vet hur det känns att ligga på en plast säng.