Redan medlem?
Logga in
Kap I - Höst - del IVIdag fick jag brevet som, under texten, förklarade att jag hade förstört något igen. Och just nu, nu när jag hade beslutat mig för att karva ut mitt hjärta med guldkniv, utan att putsa det, och säga:
Men det regnade och det kunde ju inte bli värre (?) så jag satte mig på trappen, lät regnet badda mina fötter och fick snart höra hans röst. En röst kopplat till ett ansikte jag måste minnas för att se (och jag blir alltid så förvånad när jag ser hur vackert det är). Jag ville ropa in i hans bröst med hans armar runt mina axlar att DET SKA JU VARA VI, men jag sa bara att jag är en livrädd människa. Han nickade där han var på andra sidan luren och pratade i presens när mitt hjärta såg en framtid. Nu tar min vecka här slut, ty det finns inga pengar att betala min rätt till existens. Tills vidare. Vänd blad.
Övriga genrer
av
Friherrinnan
Läst 244 gånger och applåderad av 5 personer Publicerad 2008-08-20 20:56
|
Nästa text
Föregående Friherrinnan |