Samtidigt som stearinljusen brinner ut, rinner ut, bildar bottenfrusna sjöar över den ljusa träskivan, och jag kämpar utan slag med existens och språk, smyger det jag verkligen vill berätta i nätta skor utmed väggen, utan att lämna skuggor (så som andedräkten kan göra om man väntar tillräckligt länge). Ett epos om tio band borde skrivas om en speldosa som går i golvet,

istället för att ge demonerna namn och vapen.