Det finns egentligen flera än en sorters struntprat. Av dessa fyra möjliga prat så handlar de allesammans om att på ett till synes virrigt sätt åstadkomma att försätta läsaren av texten i ett tillstånd av förlösande känslor. De fyra främsta kategorierna är politiskt, religiöst, negativt och positivt struntprat. Det politiska struntpratet har i sin karaktär många drag av de andra kategorierna. De har alltså mycket gemensamt. Det politiska struntpratet handlar om att vilseleda lyssnaren till att tro att han har hört vad han har lyssnat på. Men eftersom struntprat egentligen är avsett främst att försätta lyssnaren i ett känslomässigt tillstånd, oavsett hur orden verkar falla, så är det alltså känslorna som påverkas mest. Det politiska struntpratet handlar dels om att vilseleda och dels om att ympa in känslor hos lyssnaren. Vilseledandet är till för att försätta lyssnaren i en tro att talaren är på lyssnarens sida. Även om det kanske inte verkade så från början. På en del människor har politiskt struntprat dock liten effekt, det vill säga att den som lyssnar förstår att det är vilseledande retorik och ingenting annat och inser samtidigt hur det påverkar de som låter sig påverkas mer dramatiskt, de som så att säga sväljer sagorna och låter sig luras. När en politiker talar strunt så är det ofta för att ympa in känslor av sympati hos lyssnaren. Lyssnaren behöver inte vara politiskt intresserad eller ens ha koll. Det är faktiskt lättare att ympa in känslor hos folk som är en smula politiskt vilse. De här två sätten att tala och verka, samspelar ofta. Till men för lyssnaren.
När det gäller det religiösa struntpratet har det ett tämligen likvärdigt mål som det politiska struntpratet. Dock med den skillnaden att locka lyssnaren till sin rörelse, till sin ’kyrka’. Dels genom vilseledande tal och dels genom att tala till lyssnarens känslor. Precis som med politiskt struntprat vill det religiösa struntpratet få lyssnaren att fyllas med så dels positiva känslor som möjligt för religionen och dels så negativa känslor som möjligt för allt som verkar vara en motpol till religionen. Precis som med det politiska struntpratet finns det folk som kan stå emot religiöst struntprat, de hör vad de väntar sig att höra, emedan de förstår sig på mekanismerna bakom.
Negativt struntprat är även detta till för att vilseleda och ympa in känslor hos lyssnaren. Det negativa struntpratet manar till anarki istället för till handling. Handling är exempelvis att rösta blankt eller verkställande av civil olydnad. Anarki är att ge upp och låta pöbeln härja fritt i tron att om människor bara tillåts göra precis vad de vill, att de också skall veta vad de vill och handla därefter, trots att handling egentligen strider mot idén om anarki. Grundtanken är litet löst att vi alla skall börja måna om varandra som bröder och systrar och samtidigt skall var och en klara sig själv. Det är förstås en motstridig tanke. Ur askan i elden skall en ny ledare resa sig och sedan är allt som förut igen. Det negativa struntpratet handlar om att slå liv i spillror. Att slå demokratin i spillror. Att släppa loss krafter som ingen har någon koll på. Att uppmuntra mobbing, kriminalitet och våld är en del av det negativa struntpratets mål och effekt.
Det positiva struntpratet är främst till för att sprida en smula glädje omkring sig, ofta för stunden. Några kategorier av struntprat är kåseri, komisk teater, komiska filmer, vitsar och liknande. En sorts tyst struntprat, kan låta litet som en motstridighet. Det är flörten. Flörten är ofta nog en tyst ceremoni av leenden, vinkar och gester. Det är förstås ett uppmuntrande budskap som ofta är till för att ympa in positiva känslor i mottagaren. Flörten mellan okända såväl som kända människor, inom en grupp av exempelvis resenärer längs livets väg, är ofta ett tämligen kort utbyte av gester, vinkar och leenden som inte förpliktigar till annat än att locka fram positiva känslor, skratt, upprymdhet, eufori. Här kan även iakttas vad som görs med ögonen, ett ofta använt komplement till ansiktets övriga minspel. Menande blickar och syftande blickar ingår här som ett led i att muntra upp iakttagaren och mottagaren och inbjuder dessutom till vissa motprestationer.

Få saker i livet är fullkomliga, till den kategorin hör också denna text.