Åh, älskling, älskling!

Kan du älska mig
trots att jag är skev i sättet
trots att mina ögon och tankar tappar fokus

Bara en drömmerska i mängden

Vill du älska mig
när jag är liten och svag
och gråter till Exodus?

människors vansinne övermannar mig

Kommer du älska mig
de gånger jag försvinner
för att vara ensam och se inåt?

måste tänka, måste känna jordens andetag

Får jag älska dig,
på det rusiga sätt
jag alltid gör i sensommardunklet?

och kan vi låta det växa

låta det gro och spira
som trädet bryter asfaltens kvävande famn

kan vi låta det bli en kärlek
som växer och inte kväver?

kan vi låta det bli en kärlek
som växer i takt med oss
och med våra öden?

kan vi bara älska varandra
trots att dina armar inte kan vara
mina vågbrytare mot livet
och jag inte alltid kan leva upp till förväntningarna?

Åh, snälla, älskade du
får vi det?