Vad skulle du säga om jag sa att mina armar är fulla med oläkta ärr.

Vad skulle du säga om jag sa att jag stoppar ner fingrarna djupt i min hals, för att kasta upp och få bort det som när källan till min ångest.

Vad skulle du säga om jag talade om för dig vad jag egentligen tycker om min skuggkastade själs fästning, om jag talade om för dig hur dina ord förvandlas till skarpa dolkar, vilka lämnar djupa jack i mitt ömtåliga stenhjärta, sår som aldrig läker.

Vad skulle du säga om jag sa att det enda som hör mitt plågade, kvävda skrik, är stoppningen i dunkuddarna, att tårarna fräter djupa skåror längs mina härdade stålkinder, att det jag förstår och känner bäst inte är sprudlande personligheter, utan den djupaste och dunklaste av ensamhet.

Ja, vad skulle du säga om jag avslöjade vem jag verkligen är, vem som egentligen bor djupt inne i min borg av ångest.

Vad Skulle du säga?