Jag ser inga tecken, inga svar.
Därför står jag bara stilla här, väntar kanske
kanske inte jovisst gör jag det var inte dum!

- - - - -

Å visst ömkar jag mig själv till döds ibland, men vad skall man ha en dagbok till? Ge mig livstecken, små skott ur höstmyllan. En koskälla, en kvist som bryts, en ton, en ensam fågels lockrop som tystnar i förlägenhet när skogen börjat te sig så ödslig. Det regnar och blixtarna gör natt till dag, om så bara för någon sekund. Far hittade en diktafon som han gav mig, eftersom mina tankar och formuleringar allt som oftast flyr ut i periferin och försvinner från mig innan jag hunnit få fatt i en penna. Dock känns det alltid så onaturligt att tala. Jag är ingen talare. Jag är en tänkare.

- - - - -