Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
...


Mina ord är döda



Mina ord är döda
Då du vände ditt leende
och bara din rygg fanns för mina ögon
då förlorade orden sin livslåga
Alltid har de brunnit
för att glädja dig
så att du kan brinna för mig
Världar har de skapat
för att du ska få försvinna
från plågor som icke borde finnas
Världar har de skapat
så att du och jag ska kunna finnas
hand i hand
sida vid sida
Ditt leende har alltid funnits hos mig
ditt vemodiga leende
dina sorgsna ögon
Jag vill se dina ögon le
skratta
så som de gjorde när du ännu var ung
när du fortfarande var orörd
när du fortfarande var hel
Då skrattade hela du ikapp med världen som snurrade
Du dansade med vinden
och älskade med solen
smekte månen
och kysste stjärnorna
Du var ett barn ut i fingertopparna
Du levde
Mina ord levde med dig

Men ditt leende försvann
blev svagare
bleknade
Mina ord blev starkare
brann med en glöd jag inte trodde fanns
De fick dig att le igen
lite starkare
lite mer äkta
Men de nådde aldrig ögonen
Mina ord kämpade i motvind

Jag minns ditt sista leende
Det sista som fortfarande levde
då dina ögon fortfarande var med
Vinden lekte med dina andetag
månen färgade luften från dina lungor
Klippans kant mot våra tår
Vi stod hand i hand
Bara vi och tomheten
”Vi släpper taget”
Jag tittade på dig när du sa det
visste att du menade det
”Låt oss falla
aldrig slå mark
bara falla”
Orden var bara en viskning
Du tittade på mig
Jag såg sanningen i dina ögon
Du såg tvekan i mina
Du log
”Vi faller”
Jag skakade på huvudet och strök din kind
”Då måste vi resa oss igen”
Vemod
Dina ögon log inte längre
sorgen låg där istället
”Då måste vi resa oss igen…”
Du sa det
men utan liv
Jag ville se ditt leende igen
ville se ditt liv
ville så mycket
Jag tog dig i mina armar
tryckte dig hårt mot mig
du frös
jag visste det
du frös
jag ville ge dig min värme
men du frös
och log aldrig mer på riktigt

Mina ord är döda
De tynade bort med dig
Kämpade för att hålla dig brinnandes
men de kunde inte brinna för oss båda
Du slocknade
mina ord dog
Mina ord är döda
de kan inte komma tillbaka
Du vände dig om
gick utan att se på mig
du kommer inte tillbaka
och mina ord är döda
Världen finns inte till för sånna som dig
jag kan anpassa mig
gömma mig
inte existera utanför ramen
men inte du
skör som en älva i grova händer
Jag skulle låtit dig falla




Fri vers av Dominic Sjöö
Läst 249 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2008-09-05 00:28



Bookmark and Share


  Elaine.S VIP
Så starkt de här orden berör, tappar fattningen en stund..
av den oerhörda närvaro som finns i att märka och förstå
och försöka nå....och ändå känna att man borde låtit någon
falla när det var i just den längtan som fallet var möjligt...
en oerhörd omsorg om den som är
"skör som en älva i grova händer"

Du skriver så rakt och ändå känslosamt, och som sagt
jag blir berörd...
2008-09-06

  melancholia
grym text, som faktiskt har en handling, inte bara en kladd dikt , utan ord som är grymt starkt.

sjukt bra.
2008-09-06

  dopehat
så otroligt vackert och känslosamt, starkt och sorgligt och precis rätt form för att berätta det du berättade.
2008-09-06

  Trädflickan
Så vackert skrivet. Så sorligt att inte kunna räcka till.
2008-09-05
  > Nästa text
< Föregående

Dominic Sjöö
Dominic Sjöö