Atmosfären känns tunnare nu

ljuset tränger igenom från en

längre distans.

Alltmedan träden får en

blekare nyans

                    står jag här

                    och blickar över

rosor förbytta till nypon

och tistlars vita dun.

Över äng och mörka tjärn

hörs lommens vilda tjut varslande

om kylan.

Växlighetens förmultnande

doftar jord och mylla.

                    av jord är jag kommen

                    naken och hjälplös

                    inför världen.

De gör sig redo för vårens

grödor.

Rönn står dignande av bär

röda och fylliga siar de om

en strängare vinter.

                    Själen fryser inte

                    men jag huttrar.

Gulnande faller löven

liksom äpplet

inte långt ifrån trädet.

Faller och studsar tillbaka

                    på mitt liv

                    ruttnande och maskätet.

                    När skiner solen åter

                                                               på mitt liv?

flämtar mot bergen

och lämnar dalen i skugga.

                    Mörkret

                     föds här.