Låt mig vara ditt gröna hår, vilket piskar aggresivt i höstens trofast återkommande vindar, vajar till rytmen av ljuma brisar på månljusets fagra ängar.

Låt mig vara dina djupblåa brunnsdjupa ögon, vilka speglar din naturliga själs koncentrerade renhet.

Låt mig vara den bruna, väldoftande jorden vilken formar din himmelska kropps skrovliga yta samt dess sköna skavanker.

Låt mig vara dina brinnande ljusglimtar vilka lyser upp likt leende glädje i ett hav av kompakt, becksvart men även ytterst förtrollande mörker.

Låt mig vara källan vilken pumpar ut sitt trogivande vatten rakt in i mina sköra ådror, rakt in i mitt blödiga hjärta.

Snälla du,
låt mig göra ont,

låt mig vara vacker.