Snälla ät upp mig, innifrån och ut.
Ända från benstommens djupaste märg, till hårsvallets kluvnaste toppar.

Spräng sönder min själ i tusentals, oformbara bitar.
Förtvina mitt hjärta tills det ej finns kvar att skåda.

Gör mina ögon till dina,
låt mig se det du ser,
tänka dina tankar.

Dränk min pessimism i havets djupaste håla,
ersätt den med din okrossbara optimism, din alltid infinnande lycka.

Kom på din vita hingst med en man av skimrande, vitt guld.
Låt dess kristallhovar dundra fram i sagoterängen, med dig uppflugen på sin ståtliga rygg; på väg för att rädda mig.

Låt mig få veta att du finns.