Morgon

Det strömmade in vitt morgonljus genom smutsiga fönsterrutor, filtrerades och på golvet landade det som mjukaste bomull. Tystnad. Vi är så långt ifrån staden, trots det vi bor vägg i vägg med myllret som vaknar med oss. Vi kokar vatten och det är med ömhet i rösten hon säger att persikotéet är so last year, ty det var då hon alltid drack det och jag dricker en klunk och bränner mig. Sedan måste vi gå. Den förskrämda skogsharen har funnit sin plats bland kaninerna som skuttar runt Tingstadstunneln och staden är på något underligt sätt rofylld så här på morgonkvisten.

- - - - -

Kväll

Låt mig berätta om författarinnans hufvudvärk

Då jag närmare analyserar de senaste dagarnas anspänningar är det varken förvånande eller konstigt att hufvudvärken idag slog sina klor kring min hjässa, placerade där en gloria av smärta, en Jesu törnekrona av ont (ont ont ont). Jag går fortfarande och biter ihop, axlar spända som fiolsträngar till bristningsgränsen, mina händer skakar och jag kommer att tänka på att jag inte har ätit sedan sju i morse, eller nå, en vänlig själ bjöd på drömmar (av alla slag) till kaffet. Samma själ ledsagade mig till läroverkets vilosalar då jag varken kunde se eller tänka klart, förblindad av flimret som dansade framför såväl slutna som vidöppna ögon. Det tog ej mer än något ögonblick då jag hade lagt mitt febriga huvud på den lilla kudden, så var jag förlorad i mörker och försvann in i en läkande dvala.

- - - - -

Klockan närmar sig en halv åtta och jag tror ännu ett anfall är på väg. Ser det då som klokast att retirera, erkänna sig besegrad. Kanske kommer jag till och med få en åtta timmars sömn i natt.