Solen skiner på det ljusblåa vattnet ett stenkast från den enkla bänk av trä jag sitter på.

Tiden och mina handlingarär något jag inte rår på..inte ens den allsmäktige, om det finns någon sådan.

i hela mitt liv har jag letat efter mitt hjärta..jag har väntat och väntat, medans tiden gick förbi i allt snabbare takt..men för mig stod det still som i ett tomrum som aldrig försvinner.

Jag lekte med tanken på att fråga om du kände för mig, orden svepte runt i mitt huvud som en nordanvind på flykt....

.... jag inser nu att jag gjorde fel val när jag lät min blyghet ta över mina känslor..

....jag hade äntligen hittat mitt hjärta, och då kom regnet...som ett blixtnedslag...tiden hade försvunnit och jag skulle kanske förevigt lämna dig, mitt hjärta.....




Glömmer dig aldrig, vad som än händer. Om vi ses igen eller ej!